osterlennet.nu

Bokrecension av Killing Floor, (Livvakten), skriven av Lee Child och uppläst av Dick Hill (1997).

Detta är den första boken om f.d. militärpolisen Jack Reacher och hans våldsamma luffarstråt genom USA. Han är en rastlös typ som aldrig stannar länge på samma ställe.

Här i Livvakten har han stannat för ett kort stopp i en liten håla vid namn Margrave, som dock visar sig bli en längre vistelse än väntat. Reacher blir misstänkt för mord, och börjar därefter ana en konspiration som han börjar att utreda på sitt eget sätt. Hans långa karriär som militärpolis gör att han har stor erfarenhet både av vapen och utredningsteknik. Jack har dock sina egna regler när det gäller förhörsmetoder, och han kan gå långt för att skipa rättvisa.

Spännande handling och bra uppläsare gör att jag kan rekommendera Killing Floor till alla som gillar deckare med en lite annorlunda touch. Naturligtvis går det nästan lika bra med den svenska versionen i pappersform.

Bokrecension av Simon och ekarna, skriven av Marianne Fredriksson, utgiven 1987.

För några år sedan hittade jag ingen bok hemma när läslusten föll på. Efter lite letande hittade jag en bok på kassett. ”Den där tror jag inte att du gillar”, fick jag genast höra. Ok, tänkte jag, jag testar den iallafall. Fram med den gamla freestylen, i med batterier och sedan var jag igång.

I Simon och ekarna får vi följa den lille adoptivpojken Simon, som växer upp i en arbetarfamilj i Göteborg. Simon får veta att han är halvjude, och det skapar inre konflikter hos honom i de rådande krigstiderna. Mycket av handlingen speglar den stämning som råder i Sverige under andra världskriget. Mycket värme och kärlek får Simon i sin nya familj, då främst genom modern, Karin.

Det finns både humor och tragik i den här berättelsen som sträcker sig från Simons barndom till hans intåg i vuxenlivet. Historien höll mig fast ända till slutet, och jag rekommenderar varmt ”Simon och ekarna” till alla som är läskunniga.

now I go home

The Eye of the World: Book One of The Wheel of Time, av Robert Jordan, utgiven 1990.

Jag använder den engelska titeln eftersom jag lyssnat på den engelska versionen. Den har två uppläsare. Kate Redding läser när det är någon av de kvinnliga karaktärerna som vi följer, och Michael Kramer således från den manliga synvinkeln.

I den första boken i serien får vi följa ynglingen Rand al’Thor och hans vänner från byn Emond’s Field från starten i ett äventyr som nu har pågått i tolv böcker. Vi möter här många olika karaktärer där det blandas friskt mellan goda och onda. En del karaktärer påminner om de i ”Sagan om ringen” utan att det känns som plagiat. Miljöerna och personerna är enormt detaljerade, och ibland blir tempot i handlingen lidande just därför. Det kan kännas lite rörigt ibland med alla karaktärer och platser (det hänger fortfarande i nu när jag läser den sjätte boken) men har man tålamod med detta är det ingen tvekan om att böckerna är mer än läsvärda. Om man gillar fantasy-genren är ”The Wheel of Time” något man absolut inte får missa, och böckerna blir bara bättre och bättre ju längre in i serien man kommer.

Det här är ett fantasy-projekt i storformat, och jag tvivlar på att någon vågar göra film eller tv-serie på detta. Kanske är det inte meningen att allt som säljer i bokform skall bli film.

Uppläsarna, karaktärerna, handlingen och miljön ger tillsammans en upplevelse som jag varmt rekommenderar till de som aldrig provat fantasy-genren. Ni som redan gillar den här typen av böcker har förmodligen redan läst Robert Jordans böcker.

Back to work

Igår kväll var det lite hockeyträning. Det var första gången på länge som jag var med.
Det kändes både i buggarna och i lungorna. Konstigt att alla känner ungefär likadant, eftersom de flesta är bättre tränade än mig. Förmodligen är det så att alla tar i efter sin förmåga och därför är alla lika trötta efteråt. Tjusningen med lagsporter är ändå tugget i omklädningsrummet. Precis som på krogen var det jag och vaktmästaren som lämnade bygget sist av alla. Idag känns det som om man sprungit ett maraton i motvind och uppförsbacke. Kanske man skulle ut och springa lite mellan ispassen. Man får passa på nu innan det blir snö. Men det är mycket man tänker, som inte blir av.
Bäst att inte fundera för mycket.
Back to work.

Här kommer jag att skriva om kultur och fritid, då det är ämnen jag är intresserad av. Jag är en bokmal som gillar att idrotta på fritiden, och då helst i lagidrotter som ishockey och fotboll. Ibland kommer det att handla om min roll som hockeytränare eftersom det upptar en stor del av min fritid.
Det kommer även att bli en del recensioner av böcker, både i pappersform och i digital form. Ljudböcker är lite speciella eftersom uppläsaren har stor betydelse för helhetsupplevelsen. Jag skall också förmedla några tips på naturupplevelser av olika slag. Det bästa sättet att förena kultur och fritid är enligt mig att ta en promenad och samtidigt lyssna på en bok. Hoppas att ni håller med mig. Annars vill jag gärna höra er åsikt.